Liv och sömnen

Ja så har vi kommit hit. Nu vågar jag skriva det, hon sover. Lättväckt, vaknar ibland och insomningen är ännu lite strulig,och morgonen är okristligt tidig, men hon sover på natten i sin säng. Inga timslånga gråtattacker och skrik. Magen gör inte längre ont / lika ont. Och hon har kanske tillslut lärt om , från att ha varit sömnstörd ( som kolikbarn lätt blir) Vad som var det avgörande är svårt att säga, det var nog många pusselbitar som föll på plats. Att hålla nere på glutenet och åldern var två av dem. Tänk att det tog nästan 3 år att komma hit där vi är idag, tur att jag inte visste det då det var som värst för då hade vi aldrig orkat.