Ja idag känns det bättre, lite. All gråt och skrik och samtal med B rensade nog luften och hjärnan och hjärtat. Bara inse att där vi är där är vi och vi kan inte annat göra. Vi kan inte göra mer än vi gjort, ringa fler samtal och stöta på hos fler instanser. Nu kan vi bara vänta. Så då får det bli till att härda ut och göra det bästa av det. En fin vän lämnade ett par ord här inne som gick rakt in och som jag tog till mig. Så rätt hade hon. Gry hon kan ju inte fly, hon kan bara fly in i våra famnar, bli tröstad och älskad. Så idag när benen ömmade, alvedonen inte verkade och sömnen inte kunde infinna sig då gungade vi långsamt långsamt, jag andades in hennes doft, snusade henne försiktigt i nacken och strök henne på kinden. Tillslut kände jag hur hela den lilla kroppen slappnade av, ögonen lades igen och med en suck kröp hon ihop i min armhåla och sov en liten stund.
Även Viggo och Liv har haft en bra dag,bråken har varit mindre, ingen i familjen har höjt rösten mer än nödvändigt och kvällen avslutades i med vindruvor och emil i lönneberga. Inte ens läggningen var ett problem. Vem har snott mina barn ;)
<3
SvaraRadera