Idag vid lämningen sa Viggo Hej då! gav mig en kram och en puss och studsade iväg till legolådan och började leka. Inget skrik inget gråt inget klängande runt halsen. Ingen mamma som gick ut genom dörren med gråten brännandes i halsen. En skön dag, en dag då han växte. En dag då mamman gick med lätta steg.
Skönt! Vi hade med en sån dag idag! Det lättar upp.
SvaraRaderaTack för förklaringen! Jag förstår att du skrivit om gipset i bloggen och jag har läst måna av de inläggen, men jag hittade inte till första inlägget om det bara, när jag letade igår.
Tråkig historia men vi får hoppas att den slutar lyckligt! Det verkar det ju som. =) Men jag förstår dina känslor. Inte lätt! Phu.