Varför är vi så lagom, varför vänta? Fintrosorna ligger oanvända i lådan eftersom det aldrig kom ett tillfälle. Läppstiftet tar inte slut eftersom det aldrig bjuds på en tillräckligt festlig fest. Det är så lätt att bara trava runt i mjukisbrallor.Aldrig ta en risk. Det säkra före det osäkra, vitaminpiller bredvid frukostmackan och allt i livet kan inte bara vara roligt.
Jag vill inte vara sån men lätt att fastna i ett mönster.
Vill fira allt som går. Ta på mig en fin klänning trots att jag bara är hemma och ammar barn. Kaffe å mascara livar upp en grå måndag med sömnbrist i bagaget.Det tomma glaset fylls så lätt på, om man bara byter vinkel. Tisdagen får nyans med läppstift till blodpuddingen. Snygga trosor framför Talang kan få kvällen till oanade höjder.
Överarbetar det som ger, ignorerar det som tar. Suddar ut negativa föreställningar om den egna begränsningen, att kasta sig ut i det okända bevisar oftast kraften att klara mer än jag trott. Är inte så jävla dum när allt kommer omkring, förutom ibland. Men allt som oftast, inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar