Ledsen

Ska det vara så här? Babyblues nu?!? Humöret går upp och ner, ryar åt barnen, får dåligt samvete säger förlåt och gråter en stund för mig själv när jag går på toaletten, eller sorterar in kläder i garderoben, tysta tårar så barnen inte ska höra. Men det gör dom, Viggo kommer med ett ledset "mamma? pappa?" sen kramas vi och jag får ljuvliga pussar. Hjärtat svämmar över av all kärlek och oro för dessa tre små liv! Så är allt bra tills nästa strul eller kaos, svetten rinner för att vi ska hinna i tid, allt strular jag känner hur varje cell i mig skriker. Stress orkas inte med just nu. Kan de bero på de senaste 10 dagarnas konstanta huvudvärk, som nu tack och lov verkat klinga av? Eller är det jag som har för höga krav på mig själv? Städa, tvätta, läsa saga istället för film (fast barnen hellre ser bolibompa), inte ge saft till mellis då får dom hål, varför äter vi inte mer ekologiskt, pekpinnarna haglar och jag känner mig usel som mamma. Måste rensa, måste ta bort energitjuvarna. Börjar i änden att älta med min kära B, sen ältar jag nog med mina fina vänner också ;) Så kanske det känns bättre sen.