Grynet och närheten

Lilla Gry vill vara nära nära. Vi andas i samma takt, hjärtan slår i samma rytm, jag tar djupa andetag och känner hennes doft då hon kurar gott i sjalen hennes hår precis under min näsa. Det duger inte med pappas famn. Då är det skönt att kunna avlasta armarna med bärsjal och bärsele. Det känns underbart att vara så älskad och behövd men samtidigt gör det ont i mig att höra hennes otröstliga gråt om jag inte finns där. För jag behöver duscha, plocka med annat, krama mina två större socker. Kroppen hör hennes skrik fast örat inte hör dem, mjölken läcker och genast vet jag att hon är vaken och inte så glad. Så vi kryper upp i soffan med allt inom räckhåll och snart somnar vi tillsammans.