En dimma

Som en dimma eller ett täcke ligger den där, sorgsenheten. Du ser den inte vid första ögonkastet, inte heller när vi småpratar om vardagliga saker.Men tar du dig tiden att titta lite djupare in i mina ögon så kanske du ser den skymta. Jag gör mycket för att inte låta den styra mina steg eller mina val. Och jag jobbar varje dag på att se hoppet, att se det ljusa, allt som är fint och bra. Just nu har bara det där ljusa fina en sorgkant, och så får det vara. En fin vän sa ordet Tillit och så är det nog, att våga känna tillit, att ha tilltro till livet, att det blir bra.