tisdag 5 mars 2013

Nu finns hon inte mer

Och jag säger inget ikväll utan i morgon då vi båda är hemma ska vi berätta för barnen. Inget jag ser framemot och jag försöker förbereda mig på deras reaktioner så gott det går och tipset på en bok jag fick verkar bra, Adjö herr Muffin. Viggo kommer att ta detta hårt och jag gråter då jag tänker på att jag ska göra hans lilla hjärta så ledset. Jag är även ledsen själv för att denna fina hund inte får fortsätta sin vandring på jorden med oss men jag kan ju förstå varför. Men kanske är det så att ett liv måste ta slut för att ett annat ska kunna få påbörja sin resa sa en vän, men den tanken känns inte tröstande just nu den känns bara orättvis.

2 kommentarer:

  1. Men så sorgligt, vems hund var det?

    Stor tröstkram!

    SvaraRadera
  2. Fy så sorgligt det är med döden! <3

    SvaraRadera