Eller argbiggan, eller socker ungen, eller..ja idag har 3 åringen i huset fått mamman att bli tre år hon med. Hon plockar fram det värsta ur mig känns det som och jag bävar inför våra duster i tonåren om det är så här nu. Hon är tjurigheten själv, och jag känner mig helt usel och otillräcklig då hon gör som pappa säger med ett flin under lugg. Hon vet att hon retar mig, hon testar mig till bristnings gränsen. Någon därute som vet hur man gör?? Bara vara konskevent och älska henne till månen och tillbaka.
Oh, låter lite som här. Elise är likadan på det sättet att hon "lyder" pappa oftast men inte mig. Grrr...
SvaraRaderaOm barnen trotsar mycket då de är små blir det lättare i tonåren har jag hört. Hos oss stämmer det åtminstone bra. Äldsta sonen trotsade från den stund han kom ur magen och jag kan nästan säga att det svängde på dagen han fyllde 13. Nu är han den goaste snart 16-åringen jag vet, inga problem alls. Visst bråkar vi ibland, men det är obetydligt. Men visst tusan är det jobbigt att ta alla bråk då de är små. Styrkekram!
SvaraRadera