En ledsen oliv

Ja så har dom senaste dagarna sett ut. En ledsen och ängslig oliv. Så totalt olik sig, den framåt lilla tuffa brud med skinn på näsan är inte här. Hon skiner igenom ibland men oftast vill hon bara sitta i knät. Kramas, vila i vagnen. När B jobbade kväll i veckan letade hon honom och var uppriven så vi ringde pappa men det skar i hjärtat då lillan hulkade fram pappa kom hem till mig medans tårarna stilla stilla rann ner för kinderna. Inte hysteriskt ledsen utan bara så sorgsen? Som en vuxen gråt fast hos ett barn? Hon kan inte somna själv, vill inte bli lämnad på dagis. Vad har hänt undrar både vi och dagispersonalen. Utvecklingsfas?