Att vara i mitten

Är jobbigt tycker Liv, eller är det jag som tror att hon tycker det? Svårt det här... Skinn på näsan har hon i alla fall sessan! Och humör både bra och dåligt ;) Hon vet vad hon vill och framförallt vad hon INTE vill. Sen så blir hon så ledsen och så förolämpad om hon inte får det som Viggo får. Hon är så rädd att vi ska glömma henne , eller är det jag som tror att det är så? För vi gör verkligen ALLT för att alla 3 ska få sitt, kramar pussar, sitta i knät. en är hon ju faktiskt mindre än Viggo och kan inte allt som han kan. Tänk om det är så att hon får för lite?? Är det därför hon är så trotsig? Eller är det så att trotsen är värre hos flickor?? Svartsjukan visar sig ibland när gry behöver sitta i knät, amma eller bara pratas med. Då kommer hon och tränger sig bredvid, hon är lite för hårdhänt ibland. Men vi får inte glömma att vår oliv är inte så stor hon heller. Hon har inte riktigt koll på sina armar och ben alltid. Det är stort, svårt och otroligt fantastiskt att få vara med på denna livets resa med mina socker. Och man kommer nog snubbla över mera funderingar kring de små liven!