Oliven och pappakärleken

Lilla dunet är så kär i sin pappa. Vet inte när det hände men strax innan förlossningen av Gry så blev det så tydligt. Liv älskar sin pappa, och ingen går upp mot honom. Jag är förpassade en bit åt sidan och först gav det en tagg i hjärteroten. Men nu tycker jag det är så otroligt fint att se denna kärlek, så klar så ren och så stark och stor. När vi är båda hemma så är det alltid B hon väljer om hon är trött, ledsen, har slagit sig. Jag får också pussar och kramar men inte före pappa. Om jag nattar henne och B är hemma då grinar hon hysteriskt tills vi tagit upp henne och gjort om proceduren. Är bara jag hemma så funkar det med mig. Detta har ju medfört en viss svartsjuka gentemot den lilla systern som kom till oss. "miim " säger hon tydligt och tränger sig mellan, klänger på B och knuffar bort Gry. Hon försöker även bli av med mig om vi vill kramas eller pussas. Kanske är det så att det finns ett speciellt band mellan pappor och deras döttrar ? Härligt är det i alla fall att se! eftersom hon inte allas var förtjust i någon annan än mig ett långt tag av sitt nya liv.