Förundrad står jag och ser på mina hjärtan genom sovrumsdörren på glänt

Tänk om det var så enkelt att tryggheten och lugnet fanns i ett syskons rogivande andetag?

I två nätter har nu Viggo och Lilla Livet delat rum, Viggo har inte skrikit och gormat innan han ska somna han har inte heller drömt några mardrömmar. Lilla dunet har somnat vid sjutiden och sovit sig igenom hela natten fram till sextiden. Med ett matstopp vid 24 och kanske en tappad tutte på förkvällen. Var det så enkelt?