När inget längre fungerar och man ber om hjälp men bara får nej ja då är det ju så att man drar sig för att fråga igen. Men jag är en hälsofara med alltför få timmar sömn i ryggsäcken. Kom på mig själv att sova sittandes i sängen då är man trött..blir lite rädd för mig själv. När man kräks av trötthet ja då vet man att nu är botten nådd. Samtidigt så utsvulten på vuxet sällskap och vuxna samtalsämnen att en ensam kväll till känns oövervinnerlig. Att någon kan finnas här och dela en vaken natt det är guldvärt för ingen kan ge liv hennes mamma förutom jag och ingen kan amma henne förutom jag, ingen kan heller just nu ta dagen med alla dess bestyr och Viggo Piggo han tyckte som vanligt att strax efter 4 var en bra tid att kliva upp. I natt när jag ringde B och grinade så fylldes jag även av dåligt samvete för han sitter 130 mil bort och kan inget göra hans maktlöshet måste vara hemsk. Om ca en timme ska jag kasta mig på telefonen och försöka få tag i lilla livets läkare men det verkar ju lättare sagt än gjort, teletid endast idag mellan 8-8.30 och då har han även bakjoour.. jag lär ju inte vara den enda som ringer.

Ja å för att göra detta inlägg ännu dystrare så regnar det ju ute.