Sol igen, kanske kommer en sommar

Göken gal och solen värmer redan kl 7 på morgonen. Kanske blir det sommar. Efter en lång dag ute doftar barnen sol, sand och solkräm. Sommar helt enkelt i ett enda andetag.

Tystnad

Ja så har livet kommit emellan, saker att berätta finns i massor men så hände saker som sätter spår, som märker oss i själen. Som jag inte vet om jag är redo att prata om. Eller jo egentligen borde vi bli mer öppna om saker å ting men just nu behöver jag landa. Våren kämpar den också, här är kallt fortfarande. Barnen vill hoppa runt i shorts medans vi vuxna ropar nej ni blir förkylda! Dunet och språket tar nya vändor men det känns också bra. Det är inte fel på mitt barn, hon har en superkraft. Men visst känns det när man ska behöva kämpa för sådant som egentligen borde vara självklart, alla barn ska ha samma förutsättningar oavsett om de behöver extra hjälp medel eller stöd, men här fallerar mycket. Och det beror ju till stor del på kommunens ovilja att betala. Inget ska få kosta, men vad betalar jag då en massa skatt för??? en förskola som inte vill se problematiken tyvärr och idag har jag tagit steget att söka oss någon annanstans även om det tar emot,vi har så nära och syskonen trivs. Dunet sover, snart fyller hon 3 fina lilla du <3

Lockigt?

Jag är sugen på att prova livet med lockigt hår? tänk att kliva upp rufsa till å så är man så där snygg och förförisk redan när man sätter fötterna på mattan nedanför sängen. ( att man klev upp kl 4, luktar apa ur munnen pga vätskebrist och har kräkfläckar på tröjan det filtrerar vi bort)

Kalas deluxe

Nu har vi ju även en sexåring i huset. Hon kom upp i fredags halv sju med armarna i kors över bröstet och undrade när vi egentligen skulle sjunga för henne ! Nu är hon firad ordentligt och vi behöver tårtpaus tror jag. Otroligt nöjd över sina paket somnade hon omgiven av nya gosedjur, äntligen en robothund och nya kläder. Vårat vackra regnbågsbarn, jag önskar dig modet att alltid vara den du är, älska vem du vill, leva ditt liv som du önskar <3

Du har blivit 1

Så kom dagen då han fyllde ett, våran lilla prins. Du hade gjort mig utmattad och tvivlade på att du aldrig skulle komma, jag var rädd för ännu en störtförlossning då de aldrig ville behålla oss där uppe på sjukhuset. Så kom den då VÄRKEN, i soffan vilandes vid lunch tid. Och jag sätter mig upp och säger NU åker vi. Allting i kroppen bara skriker nu kommer bebis. Bil färden är hyfsad inga många värker två kanske men varje gång tänker jag att nu stannar du bilen för nu föder jag. En evighet på parkeringen känns det som, så långt men ändå så nära och den värken i bilen ger mig en hint om att hinner vi in så är det bra. Men vi kommer in, vi får ett rum , jag kramar madrassen tills knogarna vitnar, vrider kroppen i smärtan som rider mig, väser om lustgas och får ett glatt svar att nä vi väntar, vi ska skriva in dig och undersöka sen tror jag att ni får gå ner och fika. Då ber jag igen om lustgas, känner det absurda i att här ska jag föda typ nu och du vill att jag ska gå ner i cafeterian. Björn förklarar att jag aldrig har regelbundna värkar, att det alltid går jätte fort då går hon ut, barnmorskestudenten !? jag svär svettas, flåsar, Då kommer en äldre dam med ett lugn, ser att det nog är dags att komma i landstingsrocken och sen ber jag Björn trycka på knappen, och nog var det en bebis som ville ut i dagens ljus, inte hade han tänkt vänta på nåt fika besök. En något stressad barnmorskestudent en underbar barnmorska och undersköterska och så var han där våran Vide med segerhuva. Sedan är allt lite stökigt i mitt huvud en moderkaka som inte ville ut, medeciner som gav mig blodtrycksfall, skakningar och så rädslan att bli sövd. Gråten, den där äldre sköterskan som gav mig en kram och sa att allt är rutin kommer gå fint. Sen minns jag bara den kvinnliga gynläkaren som också klappade mig på knät och sa nu ska vi inte plåga dig mer, vi plockar ut den och det kommer gå fint. Vaknade av att en röst som bad om kaffe på uppvaket, en liten tant som prompt ville ha kaffe och en sköterska som försökte få henne att ta det lilla lugna,så kom dom, mannen och min lille prins <3 kl 22 hade jag ännu inte fått duscha, äta eller byta lakan i sängen från förlossningen. Jag kommer aldrig glömma orden från barnmorskan på bb " vi tar katetern när du kunnat vara på toa och kissa" Kan fnittra än idag jag och Björn såg på varandra och när hon gått undrade jag om jag hört fel i morfin dimman, nä hon hade sagt så. Så byttes det till nattpersonal och jag fick både ta bort kateter, duscha och rena lakan. Sedan kunde vi snusa på prinsen våran innan han åkte hem till syskonen. En Hedvig som ville ha en lillasyster och en Viggo som jublade ! Ända sedan den dagen har du förgyllt våra dagar. Du ler så finurligt med huvudet på sned, du har börjat göra bus, älskar att sno äpplen och äta dem, du har fått många tänder och tagit dina två första stapplande steg, du hatar skor på fötterna, du skriker högt när du vill något och argt när vi inte förstår. Du är en kopia av dina syskon men ändå så egen. Och större än det här kan väl inget vara " jag äskar pin Ide" !! jag älskar min Vide, Iduns första 4 ord smening idag på morgonen <3, och så är det ju, vi älskar dig våran Vide.

10 månader, ja 11 idag!

Han går <3, inte utan stöd även om han tror att han kan det, lillhjärtat. Vill stanna tiden, samtidigt inte. Ordet som passar bäst är nog bitterljuvt.

Snökaos, eller?

3 dygn av intensivt snöande, lite blåst. Men inte kan jag påstå att vi är så kaosartade här i norr. Alla går i skolan, alla jobbar, okej att jag hade ett smärre bryt på plogvallen in till gården men men sånt som löser sig. Snöhögen lockar kvarterets barn och i fredags såg jag inte barnen på 4 timmar mer än för att dricka vatten och få en macka levererad till snöhögen. Nu på morgonen vaknade vi till 20 minusgrader och en otroligt vacker himmel. Rimfrost och fyrkantiga däck på vagnen när Vide sovit ute. Gry undrade varför jag inte kunde hänga tvätten ute, nja sa jag den blir inte torr bara stel ;) I fredags kväll var vi utan soffa, det var ju också en upplevelse. Nåja igår hämtade vi en annan!